Älskade september

Min gata i morse när jag sprang iväg.

Jag instämmer i Träningsglädjes ord att september är en härlig månad. Visserligen är jag en sommartjej och trivs som bäst i värme och sol. Men när hösten sakteliga kryper sig på tycker jag att det är väldigt mysigt också.

Därför älskar jag september:

• Första höstmånaden är lika med nystart. För min del har det i år inneburit att jag har gått från att vara mammaledig till att börja jobba och dessutom på ett nytt jobb. Många nya rutiner och vanor ska sättas. Det känns fräscht och härligt!
• Luften är frisk, fräsch och krispig. Så länge det inte regnar alltför mycket är nog september den bästa löparmånaden. Det är inte för kallt och inte för varmt. Och det hinner ljusna lagom tills jag ger mig iväg till jobbet.

• Min transportlöpning denna morgon skedde i ett vackert september-gryningsljus. Och med 13 grader ute kunde jag till och med springa i capritights och löparkjol! Någonstans mellan nio och tio kilometer landade morgonens löpning på och i eftermiddag blir det ytterligare fem.

Än så länge är träden gröna, men snart kommer de skifta i rött, gult och orange. Det är vackert!

Jag fyller år i slutet av månaden. Trots att jag är vuxen och har ett eget barn är jag ändå barnsligt förtjust i detta. Inte så mycket för presenterna och uppmärksamheten utan mer för att jag får ett tillfälle att bjuda hem de närmaste på fika. Jag älskar ju att baka och det är alltid trevligare att göra det när det vankas gäster.

Var smart och startade i tid hemifrån och kom till stationen fyra minuter innan tåget!