10 backar och 100 plantor

På förmiddagen idag sprang jag tio backintervaller. Flåsigt, jobbigt, tungt. Ja, det var det. Men det skulle senare på eftermiddagen visa sig att det inte var någonting jämfört med vad jag gjorde då.

Vid halv två kom en lastbil fylld med häckplantor och 100 av dem skulle till oss. Med chaufförens hjälp kunde jag lasta av dem alla. Varje planta var längre än mig och vägde ett antal kilo så det både kändes och tog sin lilla tid att få av alla häckplantorna. Sedan började jobbet med att lyfta och dra alla plantorna till diket på vår ena långsida av trädgården. Förutom en halvtimmes paus när jag hämtade Wilmer på förskolan höll jag på hela eftermiddagen. När maken kom hem och vi hade ätit en snabbmiddag fortsatte vi med att plantera alla 100 plantorna. Det tog sin tid. Vid halv åtta var jag tvungen att gå in då barnen inte var på humör att vara ute längre. Mannen fortsatte en timme till innan det var klart.

Under fem timmar effektiv tid höll jag alltså på med plantorna och det känns i kroppen nu kan jag säga. Härligt mör och öm sitter jag nu och tar igen mig i soffan. Det är med en skön känsla jag gör det då det är härligt att nu ha en hög och frodig häck på vår tomt.

Efter dusch och nattning av barn var jag vrålhungrig. Jag hade varit sugen på smörgåsar med ost och brieost sedan jag var där ute och det var vad jag åt. Till efterrätt; päron och en Bounce Energy Ball. Nu är krafterna och orken tillbaka och jag räknar med att ha en hel del träningsvärk imorgon. Rygg, rumpa och ben har jobbat hårt idag. Tänk att något kan vara så mycket jobbigare än backintervaller!