Medan barnens morfar lekte med dem vid en lekpark, precis intill havet, sprang jag intervaller. En söndagsförmiddag i april är det ganska folktomt vid havet här på Öland så det var nästan bara vi där. Jag började med att springa en sträcka på en 500-600 meter och startade första intervallen när jag vände tillbaka. I 400 meter sprang jag för fullt. Ja, jag ska inte överdriva. Jag sprang inte med blodsmak i munnen, men jag tog i och sprang i alla fall över min bekvämlighetsnivå.
Efter den intervallen gick jag i 100 meter och lagom till att pulsen hade gått ner var det dags för intervall nummer två. Så där höll jag på åtta gånger och avslutade med att springa de 500 meterna tillbaka till de andra. Härligt andfådd lekte jag med Wilmer i parken och passade på att göra några chins där det gick. Testade armgång också, men det klarade jag inte av alls…
Tänk vad en stund vid havet kan göra för själen och välmåendet. Och att dessutom få springa sig trött i åtta fyrahundringar ökar ju på välmåendet markant.
Resten av dagen har vi också varit vid havet. Blir lätt så när man bor på en ö!
Wow vilket pass! Grymt. 🙂
Ja, så härligt!