Igår åkte jag och barnen ut till min syster, som nyligen har flyttat. Hon bor nu nära Bergianska Trädgården och därför passade det bra med ett besök i cafét där. Vi skyndade på stegen dit, dels för att det var kyligt i luften och dels för att fiket i det gamla orangeriet skulle stänga klockan fyra.
Inne i orangeriet slogs vi av hur mysigt och fint det är där. Om det hade varit varmare hade vi gärna satt oss på uteserveringen, men en ganska kall dag i april kändes det mer lämpligt att sitta inomhus.
Det fanns mycket gott att välja på i fiket. Barnen ville ha kanelbulle medan jag och syster slog till på orangeriets oemotståndliga morotskaka. Den var verkligen oemotståndlig, kan jag säga, om än med på vippen för mycket glasyr. Det kan blir för mycket även av det goda ibland.
Det var väldigt mysigt att sitta där. Så länge barnen gick med på det, vill säga. För vi hann knappt dricka upp vårt te och kaffe innan de ville springa runt på sina små ben. Så vi gick ut i den Bergianska Trädgården igen, blåste såpbubblor och promenerade vidare.
Vi gick en sväng i området där min syster bor. Många cyklister och löpare var ute samtidigt som oss och jag förstår varför de valde att motionera där intill vattnet. Det var en kall, men fin eftermiddag i april, men eftersom träden inte har slagit ut än förstår jag att det kommer vara ännu finare där längre fram i vår sommar. Det är bra att syster nu bor så nära detta fina för då kommer vi garanterat fika många fler gånger i Bergianska Trädgårdens gamla orangeri.
Svar: Ja men faktiskt! I perioder är jag bra på att ge mig ut men på senaste tiden har det inte blivit så, strömavbrottet var verkligen uppskattat och behövligt!