Sedan jag blev gravid/fick veta att jag var gravid har jag ändrat hur jag tränar. Du kan läsa om det här. Promenera har jag dock kunnat göra som tidigare, förutom att jag har blivit andfådd i uppförsbackar. Så när vi till exempel gick uppför Åreskutan i somras flåsade jag som en gammal, otränad tant. Men i övrigt har jag kunnat hålla någorlunda samma tempo som jag är van vid samt orkat gå lika långa sträckor.
Nu börjar dock detta ändra på sig. De senaste dagarna har jag märkt att mitt tempo när jag promenerar inte är detsamma längre. I morse när jag gick min morgonpromenad på en timme hann jag lika långt som jag normalt sätt hinner med på 55 minuter. Om jag försöker gå snabbare får jag ont i magen och det vill jag ju inte så jag får snällt hålla mig till ett lite lugnare nu för tiden.
Jag gissar att de nio kilo som jag nu har gått upp börjar göra sig påminda under promenaderna… Men jag är glad så länge jag kan gå överhuvudtaget! Det kan man inte ta för givet som gravid. Hoppas att jag kan fortsätta med mina promenader ett bra tag till!
Ja, man märker sakta av vad kroppen orkar och inte orkar 🙂 Det är lite spännande på nåt sätt att se och märka 🙂
Jag förstår, men skönt med lite lugnare promenader också 🙂