Att gå ut på promenad i gryningen är så magiskt att jag får rysningar av välbehag av tanken på det. Lika härligt är det att gå ut lite efter gryningen, när det fortfarande är tidigare än innan de flesta har hunnit ut, och solen bara precis har börjat lysa upp omvärlden. Det gjorde jag igår morse och fastän jag missade den allra finaste stunden, precis innan solen går upp, så var det magiskt ändå.
Jag gick upp redan klockan fem och en 40 minuter senare var utanför dörren. Det blev en lång promenad genom vår bygd innan jag slutligen tog tåget in till stan och kontoret. Under min promenad fick jag verkligen uppleva morgonmagi!
Jag gick bort till fårhagen utan att möta en enda granne. Några får såg jag inte heller. De verkar ha flyttat ifrån sin hage för i år.
Det låg en lätt morgondimma kvar över fälten och morgondaggen låg blöt på marken och växterna.
Jag gick nedför backen, fortfarande utan att ha mött en enda människa.
Nere på fälten var dimman tydligare och jag stannade till för att få njuta av allt det fina. Jag kom att tänka på den gryningspromenad i frost och dimma i oktober förra året som jag gjorde förra året. Det om något var magiskt!
Jag fortsatte gångvägen bort och där någonstans märkte jag hur allt plötsligt hade blivit ljusare.
Daggen låg blöt på blommorna. Och jag styrde kosan bort mot golfbanan, som ligger på andra sidan av järnvägen.
Där var det också folktomt och minst lika vackert även om solen nu stod rätt så högt på himlen.
Sista fotona tog jag på den sol som skymtade bakom molnen och som en stund senare sken så stark att den gav oss en solig och riktigt varm augustidag. Tacksam och lycklig var jag för den ljuvliga promenaden även om ögonen grusade sig lite av trötthet.
Helt klart bästa stunden på dagen att vara ute och promenera. Ha en fin lördag 🙂
Visste det!
Detsamma till dig!