Mellandagarna har varit lugna för mig träningsmässigt. Jag har tagit dagarna som de har kommit och låtit lusten styra. Att träna har jag inte haft några ambitioner till då jag har känt att kroppen har behövt få vila. Mannen var ledig över julafton och juldagen, men under veckan har han sedan jobbat. Jag och kidsen har hittat på saker hemma och varit iväg på några grejer, men i det stora hela har vi tagit det väldigt lugnt.
Det var skönt och välbehövligt i några dagar, men framåt torsdagen började det krypa i mina ben. Så igår, innan mannen åkte till jobbet, stack jag ut och sprang en sväng. Det var alldeles becksvart ute och helt folktomt där jag sprang. Men att röra på benen och få luft i lungorna var så obeskrivligt skönt!
Min springrunda på fredag morgonen påminde mig om den springrunda jag gjorde på morgonen för exakt ett år sedan uppe på taket till SATS Torsplan. Jag var där och testade deras löparbana och just den gången var det precis lika folktomt och mörkt ute som igår när jag sprang.
Att springa ute i mörker är verkligen magiskt. Det piggar visserligen inte upp på samma sätt som det gör att springa i dagsljus, men det ger en mystisk och mysig känsla över det hela, som jag gillar skarpt.
Idag var jag fylld av lika stor springlust så det fick bli en runda igen, men nu hade det hunnit ljusna när jag gav mig ut.
Min plan för imorgon är att ta det lugnt på träningsfronten så dagens springpass var det sista träningspasset för i år.
2018 kommer jag satsa en hel del på löpning då med. För att springa ute är verkligen oslagbart! Tror bestämt att jag ska anmäla mig till ett par lopp också. En halvmara av något slag känns väldigt lockande!
Hoppas att du har haft ett bra träningsår 2017 och att nästa års träning blir bra!
Om du vill läsa mer om min upplevelse att springa på taket på SATS Torsplan så gör du det här.