Nummer två på gång

Att jag ha varit förkyld i mer eller mindre en månad är inte enda anledningen till att jag inte har tränat så mycket på senaste tiden. En större anledning till det är att jag har en liten varelse i min mage, som den senaste tiden har gjort mig extremt trött och orkeslös. Vi väntar nämligen vårt andra barn!

När jag tränade igår märkte jag att det inte längre går att fotografera mig själv i helkropp utan att magen syns för nu när jag befinner mig i vecka 14 är den verkligen tydlig. I början av sommaren (slutet av juni troligtvis) kommer Wilmer få ett litet syskon och det känns för bra för att vara sant.

Nu hoppas jag att den värsta perioden med trötthet och illamående är över. För jag har verkligen saknat att träna. Men samtidigt har jag inte tyckt att det har varit värt att göra det som det har varit den senaste tiden. Varje extra stund som jag har kunnat sova på har varit viktigare än att få till ett pass på gymmet. Senast jag var gravid kunde jag träna på under så gott som hela graviditeten och jag hoppas att det blir på samma sätt denna gång. Men självklart blir det på en annan nivå än annars. Inga marathons som ska springas här inte och inga höga målsättningar med träningen i övrigt. Inte just nu. Om jag kan hålla igång med lätt styrketräning, cykling, yoga och promenader så är jag nöjd.

Det är den lilla eller lille där inne som får styra just nu. Och det är helt ok och riktigt skönt just nu!