Jag har just kommit in efter att ha
gått en morgonpromenad på strandpromenaden vid havet i Varberg. Det var väldigt mörkt och inte alls som på somrarna, när jag normalt sett brukar vara i Varberg och gå morgonpromenader vid havet.
Fastän det var mörkt gav det glädje och energi att få se och vara vid havet. Bilderna jag tog blev riktigt mörka och visar inte så mycket av havet. Men i verkligheten kunde
man hela tiden se havet och framför allt höra dess brus från vågorna. Det är en speciell känsla att vara vid havet! Jag är visserligen bortskämt som bor extremt nära vattnet och har en strandpromenad precis intill husknuten. Men det vattnet är Mälaren och det är trots allt inte samma sak som att ha havet nära intill sig. Jag tror att det har att göra med att havet är så stort, mäktigt och överväldigande, som i alla fall för min del har en lugnande och avstressande inverkan på mig.
När jag nu tittar ut genom fönstret ser jag att det så sakteliga börjar ljusna ute. Men i och med att det är december, den mörkaste månaden på året, så tar det tid. Då är det mysigt att kunna tända ljus och adventsstjärnor inne, som får lysa upp vår mörka tid!