Stockholms Brantaste 2013

Vi hade verkligen tur med vädret idag när jag och resten av alla backlöpare sprang Stockholms Brantaste. Solen sken och värmde rejält, vilket gav en skön sommarkänsla hela dagen.

Så här lite på avstånd ser skidbacken och dess brant kanske inte så jobbig ut. Men det kan jag garantera att den var!

Min avsikt som jag hade innan loppet att träna vid åtminstone något tillfälle i Hammarbybacken hade jag inte lyckats med. Faktum är att jag aldrig har varit vid den backen så jag hade ingen aning om hur brant eller lång den är, och jag visste verkligen inte hur det skulle kännas att springa i den.

När jag kom på plats slöts jag in i en härlig stämning med glada människor, skön musik, vackert väder och förväntan och pepp i luften. Stockholms Brantaste arrangeras i år för andra året i rad och vad jag förstår var det ganska många fler med detta år än förra. Jag tror bestämt att detta arrangemang kommer växa sig större år för år. Och jag tycker absolut att killarna bakom Stockholms Brantaste har lyckats väldigt väl!

Jag kollade in branterna innan start och först då insåg jag att detta skulle bli riktigt jobbigt. Att loppet är 3,3 kilometer och 255 höjdmeter brant har jag hört hur många gånger som helst. Men jag har aldrig förstått vad det innebär rent praktiskt och känslomässigt för kroppen. Det fick jag veta idag.

Samling innan start. Många ställde sig långt fram för att kunna spurta uppför den första backen i loppet. Jag spurtade inte i den, kan jag säga.

Bara någon minut kvar till starten. Uppvärmd och förväntasfull. Själva uppvärmningen var inte så lyckad, tycker jag. Det var svårt att se vad instgruktören på scenen gjorde och han höll på väldigt kort tid så speciellt uppvärmd hann jag inte bli av det.

Loppet var sedan riktigt jobbigt. Jag orkade jogga uppför den första backen, men var tvungen att gå merparten av backarna två och tre. Var hela tiden försiktig med vart jag trampade och jag ville inte ta ut mig alltför mycket då jag hade det kommande marathonet om en vecka i huvudet. Sträckorna mellan backarna var sköna och där kunde jag hålla ett bra tempo då det lutade nedåt eller var flakt.

Men till slut kom jag i mål och det var en skön känsla att ”landa” där uppe på toppen med strålande väder, härlig utsikt och många glada människor. Kul att det var så många på plats och hejade på oss som sprang!

Hade valt en bra klädsel för väderleken: linne från Casall och kjol med capritights från Nike.

Tänk att det alltid är så: under tiden man springer ett jobbigt lopp, tänker man ”aldrig igen”, men så snart man har avslutat och hämtat andan så kan man visst tänka sig att göra om detta. Så tänkte jag i alla fall. Vi får se. Kanke springer jag nästa år igen. Men då ska jag minsann få till en bättre tid. Dagens 24:41 minuter är jag inte så nöjd med…

Att sedan ta sig ner från backen krävde en viss insats det med. Efter loppet var det prisutdelning, som jag inte hann vara med på då jag skulle vidare på födelsedagsfirande.

Vi som sprang idag fick lov att använda omklädningsrum och dusch på Actic i Saltsjöhallen. Där testade jag nya duchcremen från Barnängen med passionsfrukt, en ducschcreme jag har fått från Loppi Bloggbag. Fräsch!

Eftermiddagen spenderadas sedan på festligt firande av min kusin. Gott och somrigt med jordgubbar! Vi har även hunit med en hel del trädgårdshäng efter det. Härligt!