Som jag tidigare har skrivit har jag sprungit mycket den här sommaren. Det har blivit tre till fyra löppass per vecka och totalt runt 40 kilometer. Jag har känt mig pigg och stark i benen och haft motivationen till att springa hela tiden. Så kul! Här berättar jag om sommarens höjdpunkt när det kommer till löpning: Engelbrektsloppet Trail, ett terränglopp som arrangerades för andra året i rad i Norberg.
Engelbrektsloppet Trail – om loppet
Engelbrektsloppet har en lång historia som skidlopp. Det första Engelbrektsloppet genomfördes 1969 och loppet har sedan dess blivit starkt förknippat med Norberg och Västmanland. Sommarloppet är däremot alltså betydligt nyare: Engelbrektsloppet Trail hade premiär sommaren 2025.
Trailloppet går genom det som kallas för Engelbrekts bygd där löpningen kombineras med både natur och lokal historia. Banorna innehåller mycket stiglöpning och är småkuperade.
Nya Lapphyttan passeras av löparna som deltar. Där finns en rekonstruerad medeltida masugn och platsen brukar beskrivas som en av Europas äldsta kända masugnar, med anor från 1100-talet.
Engelbrektsloppet 12 km – den perfekta distansen för mig
Engelbrektsloppet Trail finns för barn samt för äldre barn och vuxna i distanserna fem, 12 och 22 kilometer. Min 12-åriga dotter sprang fem kilometer och jag valde att springa den på 12 kilometer.
12 km-sträckan beskrivs som en sträcka som passar för den som vill utmana sig utan att ge sig på den längsta banan. Den går på stigar genom natursköna omgivningar, med slingrande stigar och vyer längs vägen.
Några fakta om Engelbrektsloppet Trail 12 km:
- Distans: 12 km.
- Start och mål: Torget i Norberg.
- Åldersgräns: från 13 år.
- Underlag: trail/stiglöpning, snarare än vanlig asfalt.
- Vätskestationer: efter cirka 4,5 km och 7,5 km samt vid målgång.
- Vid 7,5 km finns förutom vatten och sportdryck även bananer och gifflar (något jag dock aldrig noterade då jag inte stannade till vid vätskestationerna)
- Alla som fullföljer får medalj direkt efter målgång.
Min upplevelse av loppet
Det är mysigt med lopp som arrangeras i små samhällen eller byar som Norberg. Det blir så tydligt hur hela samhället lever upp och att många som bor där engagerar sig i loppet.
Arrangemanget var välgjort och festligt. Man blev glad av att vara där!
Att springa på så smala stigar och den typen av terräng som loppet erbjöd är jag inte van vid. Så för mig var det lite av en utmaning att försöka hålla uppe farten på stigarna i skogen. Jag fick bra draghjälp av min kollega, som mestadels sprang strax före mig.
Vädret var perfekt den dagen vi sprang. Det var mulet och varken för kallt eller för varmt. Prognosen hade visat på lite regn, men det kom först efter att jag hade sprungit klart.
Jag kan absolut tänka mig att springa detta lopp igen!