Några solar i mörkret

Becksvart är det ute när jag ger mig iväg hemifrån på morgnarna. I morse transportsprang jag till och från tåget och hade som vanligt med mig ficklampan när jag sprang genom det skogsparti, som inte har någon belysning alls. Ficklampan fick bli min sol i mörkret.

Löpningen i sig, och särskilt transportlöpningen, är också som en sol i mörkret för mig. Jag sjunker in i ett behagligt tempo som jag håller utan att jag direkt behöver anstränga mig. Jag lunkar på tills jag är framme vid stationen och kan konstatera att jag är svettig och skönt trött i benen, men utan att det sträckan dit har varit jobbig.

Det är skönt att vissa av mina träningspass är sådana, där jag inte pressar mig till max utan tränar mer efter känsla. Den snittfart jag håller när jag transportlöper hoppas jag kunna vara den fart jag orkar hålla när jag ska springa Stockholm Marathon nästa år. Min plan är att börja träna mer fokuserat inför maran i början på nästa år genom att lägga in långpass då och då i min träning. Men just nu låter jag min löparträning mest bestå av transportlöpning och intervallträning.

Jag fick till ytterligare några solar i mörkret när jag hade kommit fram till jobbet. Dessa i form av ett kort yogapass med framför allt solhälsningar i omklädningsrummet på jobbet. Kände att jag behövde få sträcka ut och tänja kroppen!

Dagens träning:
Dagens transportlöpning – etapp 1:
Sträcka: 7,12 kilometer
Tid: 40:31 minuter
Snittfart: 5:41 minuter/km

Dagens transportlöpning – etapp 2:
Sträcka: 2,44 kilometer
Tid: 13:47 minuter
Snittfart: 5:40 minuter/kilometer  

Yoga i 10 minuter