Hjärnvilja krävs mot sötsuget – så fungerar sockerkicken

På SVD.se publicerades det en intressant artikel häromdagen om hur vår hjärna fungerar när det gäller sötsug och sockerkickar. Sockret är ett uråldrigt njutningsmedel som ger sköna kickar. Tyvärr är kombinationen av den gamla hjärnans förkärlek för detta söta och den extrema exponering av sötsaker, som vi utsätter hjärnan för idag, problematisk.

Enligt artikeln har konsumtionen av choklad, godis och läsk stigit brant de senaste 20 åren. Medelsvensken äter 17 kilo sötsaker om året (det låter ju galet!). Stress och trötthet leder till ökat sötsug. För den som har vant sig vid att äta mycket sött leder abstinensen till ångestkänslor. Det är med andra ord inte så lätt att vänja sig av med socker och sötsaker om man en gång har börjat med det.

Alla människor föds programmerade att tycka om socker. Bröstmjölken är söt, bär och frukter är söta. Men vissa människor, ungefär 15 procent, tycks ha ett överentusiastiskt förhållande till allt sött. För dessa människor är det extra svårt att hålla sig borta från godis och andra sötsaker. För dem är sockret så gott som ett beroende, som man kan likställa med vad alkoholen är för en alkoholist.

Jag tycker att detta är ett intressant ämne samtidigt som jag anser att man inte ska vara för hård för sig själv och alla måste hitta ett sätt som passar dem. Vissa kanske mår bäst av att sluta helt med sötsaker, medan andra klarar av att äta socker bara ibland och i små mängder utan att det framkallar beroendekänslor.

Om man är intresserad av att lära sig mer om hur hjärnan fungerar när det gäller sötsuget kan jag rekommendera artikeln på svd.se. Där kan man även klicka på bildspelet för att se hur sockerkicken fungerar.

Oavsett hur min hjärna fungerar så kommer jag i alla fall njuta av mitt lördagsgodis imorgon! Kommer du?