Den personliga tränaren och gymägaren Daniel har nu blivit prins och fått sin prinsessa. Jag såg vigseln på TV och jag grät en skvätt för att det var så vackert, men främst för att man såg den sanna kärleken lysa i ögonen på de båda. Jag minns samtidigt den underbara känslan det var att stå framme vid altaret i kyrkan och lova den man älskar mest i hela världen evig tro och kärlek. Lyckligare än just i den stunden har i alla fall inte jag varit någon annan gång.
Nu när vigseln är avklarad är det nygifta paret ute på den 7 kilometer långa kortegen genom Stockholm. Mängder med hästar rider på rad och i vagnen sitter de lyckliga tu och vinkar åt folket. Några som får riktigt bra träning idag (förutom de som rider på hästarna) är säpovakterna som springer i sina kostymer intill kortegevagnen. De lär vara smått andfådda när färden är avklarad. Jag tycker lite synd om dem som inte kunde ta på sig joggingskor och löparkläder utan är tvungna att springa i kostym, slips och lackskor. Men vad gör man inte för landets kronprinsessa på hennes stora dag!
Eller hur! Framför allt skorna måste vara dryga att springa i… Skoskav: check 🙂
Jag tänkte OCKSÅ på skorna, stackare! 🙁 Åh, vad härligt det var att läsa om hur du upplevde din egen vigsel (jag visste inte att du var fru!) Undrar om jag själv kommer få uppleva det nångång? 😉
Soffan; Ja jag gissar på att de har rejält skoskav efter den där löpturen.JoHo; Jodå, fru Axelsson är jag minsann! Jag kan verkligen rekommendera att gifta sig då det som sagt var den underbaraste dagen i mitt liv!