Ett år

Wilmer finklädd på sitt kalas. Ballongerna var roligast!

I helgen har vi firat vår son, som fyllde ett år i fredags. Både på fredagen och på lördagen hade vi kalas för honom hos oss. Tänk att ett år kan gå så fort samtidigt som det känns som att Wilmer alltid har varit hos oss.

På ett år har han gått från att vara ett litet knyte till en pojke som springer, hoppar och kommer fram och pussas på munnen när man ber honom om det. På ett år har han lärt sig att sparka boll, säga ”mamma”, ”pappa”, ”där” och ”bö” (vilket betyder boll, bok och lite annat som vi inte förstår) och bläddra i böcker. Han har nu fått uppleva sin första födelsedag och det är underbart att se hur mycket han lever upp och gläds över när släkt och vänner kommer på besök och han får vara i centrum. Han är ett riktigt litet charmtroll och en entertainer!

Varje månad under hans första levnadshalvår brukade jag skriva om min form efter graviditeten. Nu känns det inte alls aktuellt längre eftersom det var ett år sedan jag var gravid nu. Det finns dock några delar av min kropp och form som fortfarande är påverkade av tiden som gravid och därför tänkte jag sammanfatta min nuvarande form i några punkter.

Min form ett år efter graviditeten:

Massa gott!

• Ganska omgående (bara några veckor) efter förlossningen gick jag ner till det jag vägde innan jag blev gravid. Detta berodde helt säkert på att jag kunde komma igång med promenader och träning snabbt, jag åt bra och balanserat och jag ammade, vilket bränner en hel del kalorier. Efter ett par månader vägde jag tre kilo mindre än innan jag blev gravid. Och där stannade jag. Tills för några månader sedan. I samband med att jag började jobba och samtidigt slutade amma gick jag upp dessa tre kilon igen. Nu väger jag alltså precis samma som innan jag blev gravid. Är egentligen inte jätte missnöjd med min vikt och jag brukar dessutom förespråka att inte titta så mycket på vågen, utan mer i spegeln och på hur kläderna sitter. Men jag kan ändå inte låta bli att vilja väga lite mindre än jag gör idag… Frågan är bara om det är värt uppoffringen?
• Ett annat estetiskt problem med min kropp, som finns kvar sedan graviditeten, är den lösa hud, som jag fortfarande har kvar av på min mage. Den syns inte när jag står upp, men lär jag böjer mig eller sätter mig ner korvar den lösa huden ihop sig och är väldigt synlig. Jag trodde inte att jag skulle ha ett problem med det. För det är ju ett tecken på att jag har burit på min älskade son där inne. Men lite stör det mig faktiskt…
• Så kommer vi till något jag är nöjd med och som jag har förbättrat sedan graviditeten och det är min styrka. Jag orkar mer, både uthållighetsmässigt och rent styrkemässigt. Och det är jag både glad över och stolt för!
• Lite synd är det att två av tre punkter handlar om ett missnöje jag känner för min kropp. För oftast är jag glad och nöjd. Och ska jag vara helt ärlig är jag nog en sådan person som aldrig kommer vara helt nöjd. Jag får försöka fokusera på det jag trots allt är nöjd med. Och där vinner det faktum att min kropp har klarat av att föda ett barn överlägset!

Jag bakade en hel del till kalasen i helgen. Bland annat denna goda halloncheesecake. Jag gjorde även cup cakes i form av grisar och en maränggräddtårta. Wilmer fick smaka av tårtan för första gången i sitt liv. Han åt bara några bitar av den, men det räckte för att han på lördag kvällen skulle vara helt omöjlig att få att somna. Vi försökte matta honom i över en timme innan vi gav upp. Sedan sprang han runt, hög på socker, och var helt galet pigg fram tills 22.30 när han till slut somnade. Socker är uppenbarligen inte bra för så små kroppar.

Läs om mina tidigare form-inlägg:
… min form sex månader efter graviditeten 
… min form fem månader efter graviditeten 
… min form fyra månader efter graviditeten 
… min form tre månader efter graviditeten
… min form två månader efter graviditeten