Vinterns första köldutmaning

Inte så smart att ha mascara en sådan här kall dag…

Termometern visade minus 14 i morse. Planen var transportlöpning och när jag såg att det var så kallt ute var jag sugen på att ta en kortare väg till tåget för att springa så kort som möjligt. Men jag ändrade mig snabbt. Lite kyla har ju ingen dött av och jag ville ändå få till ett ordentligt löppass.

Jag drog på mig lager på lager och sprang i väg i mörkret och kylan. Fast nu när vi har så mycket snö är det inte så mörkt längre. Härligt! Efter ett tag vande jag mig vid det kalla. Det som påverkar mig mest när det är så här kallt är att andas in den kalla luften. Med en halsduk framför munnen fungerade det bra. Och frös gjorde jag aldrig med tanke på alla lager av funktionella löparkläder jag hade på mig.

Men snabbt gick det inte. Det var som att den mesta energin fick åt till att klara av kylan att jag inte orkade springa snabbare. Dessutom var underlaget inte det bästa då det bitvis var ganska halt. Jag sprang i alla fall hela sträckan, men orkade inte lägga in den spurt jag normalt sett brukar orka. Så jag missade tåget med några sekunder…

Sådana här kalla dagar gillar jag mina tjocka strumpor från Kari Traa!

Sträckan genom stan till kontoret gick på ren vilja. Och eftersom det inte är en så lång sträcka fungerade det. Nu efteråt har jag såklart en skön känsla i kroppen. Är tacksam för att jag har klarat av vinterns första köldutmaning när det kommer till löpning och att det faktiskt går att springa trots 14 minusgrader ute!

Dagens transportlöpning – etapp 1:
Sträcka: 7,11 kilometer
Tid: 42:28 minuter
Snittfart: 5:58 minuter/km

Dagens transportlöpning – etapp 2:
Sträcka: drygt 2 kilometer (mätte inte exakt)
Tid: 12-13 minuter