Träningen i Turkiet

Hade en initial plan att starta så gott som varje dag med löpning längst med stranden. Men valde de flesta morgnar att sova tills vi alla vaknade istället. Så det blev bara morgonlöpning vid ett tillfälle.

Trots att det är skönt att starta sin dag med löpning längs med en fin strand och morgonsol som i Turkiet så föredrar jag ändå höstlöpning längs med väg och gula höstlöv.

I det lilla strandhuset hölls gruppträningspass varje morgon och sen eftermiddag. Jag var med vid ett par tillfällen och testade aerobics samt cardio.

Aerobicspasset kändes som hämtat från 90-talet (eller Turkiet kanske trots att det var en skandinavisk ledare?) då det var väldigt basic och inte speciellt jobbigt. Vi satte aldrig ihop några kombinationer utan fick göra nya steg hela tiden och passet avslutades med en styrkedel. Det var den delen av passet som var jobbigast. Men passet med sitt enkla upplägg och styrkedelen påminde väldigt mycket om de aerobicspass jag gick på när jag var i 15-års åldern.

Cardiopasset var som ett aerobicspass, men utan styrkedelen på slutet, dvs det jag skulle kalla för aerobics. Även det passet var väldigt basic och utan stegkombinationer. Lite svettig blev jag, men speciellt jobbigt var det inte.

Fördelen med gruppträningsklasserna som fanns att tillgå var att träningen utfördes ”utomhus” men med tak för att få skugga och att det fanns mycket att välja på. Nackdelen var att de inte var tillräckligt jobbiga. Men för ”semesterlunk-träning” och underhåll fungerade de bra.