När träning blir en drog

Mestadels handlade programmet om träning som en drog, när den blir till ett beroende och gift, som man inte mår bra av. Ortorexi är ju något som det talas ganska mycket om nu för tiden och jag tycker att det är bra att den frågan lyfts upp. För på samma sätt som en alltför stillasittande person, som äter för mycket, lever ett ohälsosamt liv så lever den som låter träningen och den sunda maten gå till överdrift lika ohälsosamt.

För några år sedan kunde jag känna igen mig i vissa delar av det som togs upp i programmet. Jag hade då ett väldigt strikt träningsschema och jag tillät mig aldrig att missa ett träningspass. Jag lyssnade inte på signaler som trötthet, orklöshet eller liknande utan körde på i samma tempo. Jag åt ganska strikt och unnade mig bara att äta utanför de ramarna på bestämda dagar. Det gick aldrig så långt för mig att jag mådde psykiskt dåligt av det, men visst kunde jag känna mig sorgsen vissa dagar och jag minns att jag ibland tyckte att vilodagarna gick för snabbt förbi. Att jag säkert egentligen hade behövt och hade velat vila en eller ett par dagar till.

Precis som det sades i programmet så behövs vilan för att kroppen ska kunna tillgodose sig träningen. Och ingen mår bra av att träningen och den nyttiga kosten går överstyr. Det här med balans är så mycket viktigare än man kan tro.

Claes Åkeson, som var med i programmet och som springer långa sträckor varje dag, varje vecka, hela tiden trots smärta och en fot, som egentligen behöver opereras, känns inte alls sund i sin inställning till träningen. Jag kunde känna igen mitt gamla jag i honom. Hur paniken börjar komma krypande när någon säger att man nog borde avstå från träningen för att vila istället. Jag hoppas att han fick sig en tankeställare av att vara med i programmet. Och jag hoppas att många av de som tittade på det också började fundera kring vad som är hälsosamt när det kommer till träning.

Vi lever i ett samhälle där det ställs höga krav på utseende och där många känner att de behöver leva upp till något slags ideal. Många söker bekräftelse och en identitet. Det är så många hamnar i ett träningsberoende, som till en början kanske är positivt, men som kan utvecklas till ett negativt beteende. Jag bara hoppas att ni som hamnar där är starka nog att ta er ur det.

Så vad har jag för förhållande till träning? Jag tränar för att det ger mig energi och för att jag gillar att känna mig stark, snabb och smidig. Just nu kämpar jag med att få till tillräckligt med rörelse och motion överhuvudtaget. Eftersom jag har ett stillasittande jobb behöver jag verkligen tänka till för att få tillräckligt med vardagsmotion. För mig är inte lusten till att träna problemet utan snarare tiden till att hinna det. Men jag är tacksam för att jag har ett mer balanserat förhållande till träningen nu mot tidigare. Det är det viktigaste!

Här kan du se TV-programmet i efterhand om du inte redan har gjort det.