Redan tidigt i morse lyste solen stark och vi sade ett glatt hej till den när vi stack ut våra näsor för att gå till förskolan. Jag vände ansiktet mot solen så mycket jag kunde under promenaden och njöt. Finns det något bättre än en varm aprilsol?!!
I branta backen på väg hem lyste solen också och jag stannade till där för att springa några backintervaller. Tio stycken blev det och jag lade upp dem som en trappa. Den första intervallen sprang jag ganska lugnt och sedan ökade jag farten successivt för varje intervall. Den femte och sjätte intervallen sprang jag så snabbt jag orkade för att sedan trappa ner tempot för varje intervall. Den tionde intervallen blev kanske inte så långsam som jag hade tänkt för jag ville ju inte mysspringa den sista av dem. Ett bra upplägg var det i alla fall, att springa backintervaller som en trappa.
Härligt flåsig gick jag sedan hem och fortsatte med att hälsa på solen på altanen. Nu i dubbel bemärkelse eftersom jag tränade ett kort yogapass.
Underbara sol, vad du gör gott! Hej på dig, stanna gärna kvar!
Alla små gula tussilagos gillar visst också solen. Jag riktigt kunde se hur de sträckte sig mot den där de lyste i sina diken.
Hemma hos oss, i vårt dike, har vi också många av dessa gula blommor, som doftar underbart enligt Wilmer. Och nu kommer det nog gå snabbt för alla andra blommor att komma också.