När lastbilen drämde fram på Drottninggatan igår satt jag helt ovetande om detta och höll i en anställningsintervju med en kandidat. Vi hade varken telefoner med oss eller var uppkopplade mot nätet och i och med att dörren var stängd till mötesrummet där vi satt märkte vi inte när kollegorna utanför fick reda på det hemska som precis hade hänt bara några kvarter bort från vårt kontor.
En kollega knackade på dörren ett tag senare och vi fick då reda på den hemska nyheten. Vi hade haft tur som inte blivit drabbade själva eller hade någon i vår närmaste närhet som blivit det, men vi led såklart med alla som varit inblandade i tragedin.
Idag är Stockholm en dyster stad. Jag lider med de anhöriga till de som omkom igår och de skadade. Det gör ont att inse att det finns en sådan ondska i världen och att den nu också drabbat vår absoluta närhet.
Tillsammans med all sorg och vrede är jag tacksam till att vi bor i ett land som visar en sådan styrka i en sådan här situation, att vi står upp tillsammans och vägrar bli knäckta av denna ondska och att allt pekar på att gärningsmannen har blivit gripen.
När jag kom hem igår kväll kramade jag min familj extra hårt, tacksam för att vi klarade oss. Låt oss som har varandra i behåll komma ihåg hur värdefullt det är. Krama varandra extra mycket och till er som har drabbats på något sätt vill jag skicka så många styrkekramar som bara går. ♥
