Jag har läst att promenader är ett sätt att få en förlossning att sätta igång tidigare. Jag har ingen aning om det stämmer. Men eftersom jag älskar att promenera och det inte är negativt på något sätt att göra det så är det ju värt att göra det. För vi vill så gärna att vår bebis kommer snart!
I morse gick jag en promenad på en timme. Det var frostigt vackert ute. Nästan lite vinterstämning. Första snön kommer säkert snart, tror jag.
Jag avslutade promenaden med att hoppa lätt på stället. Vill ju att bebisen ska sjunka ned ytterligare och fixera sig så att det sätter i gång snart!
Ni som har fött barn tidigare: Har ni fler tips på vad man kan göra för att sätta igång förlossningen? Jag har hört om hallonbladste (men då skulle jag ha börjat med det tidigare om jag har förstått rätt) och trappträning. Men finns det fler sätt?
Jag sprang i trappor men det hjälpte inte (kanske ändå bidrog indirekt och fick bebisen att sjunka ner?), men sedan hängde jag på stan nästan en hel dag och gick massor (långsamt)- DÅ satte förlossningen igång natten efter. Slump eller inte, vet ej, men jag vill tro att det var för att trycket neråt ökade. Lycka till 🙂
Färdknäpp!!Jag tror annars att bebisen helt enkelt kommer när den är helt redo att möta sin nya värld!Lycka till <3
Jag hade ju tid för planerat snitt men hade inget emot att få det tidigarelagt eftersom det var så mkt krångel med min kropp p.g.a. mina förlamningsskador och relaterade saker. Jag var inne på bedömning för begynnande havandeskapsförgiftning och blev superkissnödig för det drog ut på tiden och jag hade ingen lust att trassla på sjukhustoan med alla kläder och katetrar och annat (jag måste tömma med en kateter eftersom min blåsa inte funkar normalt) i onödan. Så ja – jag hann bli extremt kissnödig tills jag kom hem. 😀 En liten stund senare gick vattnet. Vet inte om det hade med det att göra men kanske det blev för mkt som ville ha plats då. :DJag kan också säga att Noah låg nedsjunken men ruckbar fram till att vattnet gick – han fixerades först då. Vi åkte in i lugn och ro (hem och vända tillbaka till sjukhuset alltså :P) och jag låg med värkar hela kvällen men utan att öppna mig något och kunde sova på natten för att sedan i lugn och ro snittas på morgonen efter. Idealiskt förlopp för mig alltså. (Kommer få snittas vid varje förlossning p.g.a. mina förlamningsskador.)
Jag slutade träna och parkerade mig på soffan 🙂 Vet inte om jag tror på något av alla tips som finns, men att göra något som kroppen inte är van vid känns lite logiskt 🙂
Jag gick över 14 dagar med nr 1, tror att det beror på att jag åt så mycket fet fisk för det kan faktiskt göra att förlossningen kommer igång senare (läste jag efteråt). men endast om du äter fisk runt födelsedatumet! Nr 2 kom ”i tid”, jag slutatde äta fick en vecka innan han föddes.
Fråga din barnmorska om hinnsvepning! Jag har 3 pojkar varav nr1&2 kom några dagar för tidigt, men nr 3 var inte lika sugen så han kom 3 dag efter beräknat datum… Fick då tipset om hinnsvepning! Det funkade för mig. Lycka till!
Det där med hinnsvepning behöver du inte be barnmorskan om hjälp med.Nu är jag rakt på sak..Ok?..Be din man förslagsvis om Ni ska göra en färdknäpp att ta sitt långfinger och dra det runt livmodertappen och peta lite på den,tryck lite på livmodertappen.Sen fortsätter ni som vanligt;)prostaglandinerna i spermierna kan starta värkarna.Det är ju prostaglandiner man tillsätter vid en kemisk igångsättning på förlossningen.Då är det ”roligare” att göra det själva hemma och till en mysig stund även om det kanske är det sista du känner för just nu så..mycket pill därnere och mycket mysa och sex så ska du se vad som händer;)Min dotter är född i vecka 37+5 pga av allt pillande och mysande;)Troligtvis kan du få en ordentlig sammandragning efter ”pillandet” men bli inte rädd då utan fortsätt,gärna hela vägen om du förstår vad jag menar;)Lycka till!med vänlig hälsning Ingela.
Tack alla för era tips! Få se lite vilka jag väljer att testa. Sedan är det ju egentligen omöjligt att säga vad som hjälper och inte hjälper. I slutändan är det nog så att bebisen kommer ut när han är redo för det. =)
JO du har rätt i det också,att bebisen kommer när den kommer.Men lite ”hjälp” skadar ju aldrig om det är mys och kel.Hoppas du inte vart chockad över mina direkta förslag till Dig.Men det fungerar faktiskt.Jag födde min dotter på en Måndag 04.52 på morgonen.natten mot fredagen innan måndagen så sov jag över på förlossningen pga av att jag hade högt blodtryck och jag var inte orolig men maken var det så hann föreslog att vi skulle åka in och kolla då sent på kvällen.På fredagsmorgonen kom den kvinnliga läkaren in och då jag sa att jag var less på detta så bad hon mig att lägga mig ned så skulle hon undersöka mig.Då drog hon med långfingret runt livmodertappen och jag fick en sammandragning som gjorde ont.Och så sa hon till mig att”Nu åker du hem och förför din man och sen kommer du tillbaka på Måndag och föder barn”jag tackade för rådet men sa samtidigt att det var det sista jag kände för.men på Söndagkvällen så had ejag ju gått och grunnat på detta hela helgen så jag föreslog att vi kunde ju försöka.Hur oromantiskt som helst;)men vi gjorde det då och 1½ timme senare vaknade jag av att vattnet gick.Tittade på digitala klockradion och den stod på 00.00..vilken tid ;)Reste mig upp och vattnet forsade.Vi åkte till förlossningen och klockan 04.52 var våran dotter född:=)Ja jag minns det som igår.Vi höll på att flytta också och våran säng var nedmonterad så vi sov på lånade skumgummimadrasser,och jösses när jag skulle ta mig till badrummet från sovrummet så halkade jag i fostervattnet och fick tag i hängaren i hallen samtidigt som maken ringde till förlossningen.Då står jag och skrattar så jag kiknar och håller fast mig i hängaren för jag kom ju ingenstans,halt som en skridskobana:=)Ja du har en häftig upplevelse framför dig då du kommer att märka hur din kropp har krafter som du inte ens visste om.Mvh// Ingela Lindström.
Ingela: Intressant att läsa om dina upplevelser. Jag förstår att du minns allt det där mycket väl för det är ju ingenting man är med om varje dag direkt. Det ska verkligen bli häftigt (och lite läskigt) att vara med om en förlossning!