Långsam promenad

Jag är bättre i min förkylning, men jag är fortfarande snorig. I går kväll, på tåget hem från Göteborg, sov jag nästan hela vägen. Främst för att jag (tyvärr) mådde illa av att sitta och jobba framför datorn då jag åkte X2000 baklänges, men också för att jag behövde ta igen mig. Man behöver vila lite extra när man inte är helt kry i kroppen.

I morse kände jag att jag skulle orka med en promenad i alla fall. Jag känner att det fortfarande är för tidigt för att träna, men en lugn promenad orkade jag med. Promenaden blev långsam, både p.g.a. förkylningen och magen. Varför jag vet att den var långsam var för att jag inte hann lika långt på en timme som jag normalt sett brukar. Det var hur som helst skönt att få röra på kroppen lite och få andas frisk höstluft. Så jag satsar på att promenera även imorgon.