Långpromenad till sjön

Jag är alldeles för sjuk för att träna idag och jag är evigt tacksam till att jag inte behövde instruera min aerobicsklass i morse. Tack för att du ställde upp som vikarie, Ulrika! Men precis som igår kände jag att en promenad skulle jag orka med.

Jag gav mig ut vid lunchtid, som för mig i mitt sjukdomstillstånd snarare innebar en stund efter frukost. Jag kände mig förhållandevis pigg och blev ännu piggare av att komma ut i den friska luften och det vackra vinterlandskapet. Jag tänkte att jag skulle nog orka gå ganska långt. Så jag bestämde mig för att gå till sjön.

Vi har en sjö, som ligger i närheten av vårt hus, men som vi inte har badat i än så länge eftersom vi flyttade hit i november. Jag visste inte exakt hur lång tid det skulle ta att gå tid, men trodde att det skulle ta närmare en timme. Det visade sig ta nästan en timme och totalt var jag ute och gick i en timme och 50 minuter. Det var så skönt att få röra på sig och njuta av den lantliga miljön, som jag promenerade genom.

Sjön var naturligtvis täckt med tjock is och mycket snö och man kunde knappt se var sjön började och var stranden slutade.

Efter att ha stått och blickat ut över sjön en stund påbörjade jag min promenad tillbaka hem. Det kändes som att det gick mycket snabbare att gå hem fastän vägen var exakt lika lång. Varför är det ofta så att hemvägen går snabbare (i alla fall är det så för mig)?

Nu efter promenaden känner jag mig skönt trött i kroppen och jag tror att det här var exakt vad jag behövde för att bli frisk snabbare.