För någon vecka sedan resonerade jag kring vilket av dagens alla dopp som jag gillar bäst. Här kommer ett inlägg om ett fint kvällsdopp som jag och familjen upplevde kort därefter.
Det hade, som vanligt denna sommar, varit en väldigt varm och solig dag. Vi hade varit iväg på utflykt och badat större delen av dagen, men kände ändå på kvällen att det skulle vara skönt med ett dopp till.
Så vi tog cyklarna och cyklade iväg till det som är vår närmsta badstrand. Barnen var uppspelta över detta och hade tjatat i över en timme på att vi skulle åka. Men vi ville vänta tills det var lite svalare i luften och lite närmare solens nedgång.
När vi kom fram till stranden var det magiskt vackert. Solen var på väg ner och hade gömt sig bakom ett moln, strax ovanför skogshorisonten.
Vi hoppade i och det var som vanligt ljuvligt att få svalka av sig i vattnet. Vi hade inte med oss handdukar utan självtorkade i den ljumna luften innan vi satte oss på cyklarna och trampade hem igen.
Killarna trampade lite före oss tjejer.
Och när jag vände mig om efter den långa uppförsbacken och såg den fina solnedgången var vi tvungna att stanna till en stund.
Smilla satt bakom på min cykel och njöt hon med.
Vad bra det var att vi väntade med kvällsdoppet någon timme så att vi tajmade detta ljuvligt vackra!
Så magiskt!
När vi svängde in på vår väg vilade den också i den vackra solnedgången. Så fint!
Kvällsdoppet denna gång var precis som ett kvällsdopp ska vara; svalkande och vackert. Men om jag måste välja så väljer jag ändå morgondoppet.
Morgonen därpå var jag tillbaka på exakt samma plats för ett morgondopp efter cykling och spring. Och det var faktiskt snäppet bättre än kvällsdoppet. Uppfriskande och oslagbart!