Lucia

Lucia idag, men jag har inte fått så mycket luciastämning förutom från de bloggar jag har varit inne och tittat på där barn utklädda till tomtenissar och tärnor har visats upp. På jobbet hade vi inget luciatåg och eftersom Wilmer inte har börjat förskolan ännu har inte han lussat idag. Ser fram emot nästa år när han säkert är med i ett sött litet luciatåg på sin förskola!

Bilderna ovan visar en helt sagolik morgonpromenad jag gick denna luciadag för två år sedan. Då, som nu, var det mycket snö ute. Jag gick en lång runda i stan och njöt av alla tända ljus och marshaller i allt det mörka.

Innan jag började jobba igen efter min mammaledighet hade jag tid för dessa långa promenader så gott som varje dag. Innan jag fick barn gick jag en timmes promenad på morgonen och fick dessutom till ett träningspass varje vardag. När jag var hemma med Wilmer blev det också många promenader, förutom vanlig träning, men då oftare på förmiddagen eller senare på dagen.

Nu finns inte tid för lika mycket promenader. Eller. Tiden finns. Men jag väljer hellre att lägga den tiden hemma med familjen istället. Det är mitt val, men ändå kan jag sakna dessa långa morgonpromenader ibland. Förutom att de gav frisk luft och motion fyllde de också ett mentalt syfte; de gav mig extra tid till att tänka kreativt eller bara koppla av mentalt.

Men allt har sin tid. Nu är småbarnstiden. Och jag är oerhört glad och tacksam över att jag hinner träna så mycket som jag ändå fortfarande gör. Få se hur jag lyckas sedan när Wilmer börjar förskolan och vi säkert kommer behöva pussla en del för att få det att gå ihop med lämningar och hämtningar.

I år blev det alltså inte en lång och härlig luciapromenad som för två år sedan. Istället står cykeln och väntar på mig på stationen så att jag om en lite stund ska kunna trampa hem snabbt till lilla familjen.