Jag var nog lite optimistisk igår när jag formulerade mitt träningsmål för dagen idag. Planen var att springa sju varv runt Humlegården och slå mitt personbästa på 49,34 minuter. Redan när jag tog de första löparstegen i morse förstod jag att det aldrig skulle gå. Jag hade värmt upp benen ordentligt genom en 60 minuters morgonpromenad. Men ändå kände jag mig stel och helt slut i benen.
Jag var tvungen att hålla ett mycket långsammare tempo än jag normalt brukar. Jag är övertygad om att detta berodde på att jag har tränat extremt mycket de senaste två veckorna och även fast jag hade vilodag från träning igår så var inte min kropp redo för att pressa sig för mycket.
Men eftersom jag tycker att det är viktigt att lyssna på sin kropp och anpassa sig efter dagsformen lät jag tävlingsmänniskan i mig vila denna morgon (även om det var svårt) och istället såg jag passet som ett lugnt och skönt återhämtningspass. Istället för sju varv runt Humlegården på 49,34 minuter blev det sex varv runt Humlegården på 47,59 minuter. Jag höll alltså ett tempo på 8 minuter per varv istället för runt 7,05 minuter per varv. Ganska stor skillnad med andra ord!
Men jag tänker positivt och låter tävlingsmänniskan vila sig i form tills jag har en bättre dagsform. Då ska jag minsann slå tiden 49,34 minuter för sju varv.