Redan i helgen märkte jag att jag höll på att bli förkyld och igår var det uppenbart att jag var väldigt förkyld. Jag insåg någon gång under eftermiddagen igår att jag inte skulle kunna instruera mina gruppträningsklasser på tisdag morgonen. Så större delen av kvällen (efter att mina födelsedagsgäster hade gått hem) fick jag spendera med att jaga instruktörer för att hitta en vikarie.
Det visade sig att det inte fanns någon som kunde ställa upp. Klasserna ligger ganska tidigt på morgonen, med start 06.45, och då verkar det vara få som har möjlighet att komma ifrån. Efter en massa mail och telefonsamtal fanns det till slut bara en person kvar, som inte hade sagt 100% nej. Det var Cecilia. Jag tyckte verkligen synd om henne när jag ringde till henne för andra gången och bönade och bad att hon skulle ta klasserna. Hon hade verkligen behövt få sova lite längre denna morgon då hon jobbat extremt mycket på sistone. Men jag var tvungen att tjata för så pass förkyld som jag är nu så skulle det verkligen inte vara bra att jag höll passen.
Cecilia gick slutligen med på att ta klasserna. Det var så skönt att äntligen ha hittat en vikarie! Min kropp får vila idag och jag tänker hålla upp från träningen så länge som jag känner mig förkyld. För träna med en förkylning i kroppen det ska man bara inte. Mitt fokus idag blir att dricka så mycket te som möjligt istället.
Tack gulliga Cecilia för att du är min räddande ängel!
jag har jobbat som instruktör och det värsta var att hitta vikarier på kort varsel! Det var nog det som har hållit mig ifrån att börja instruera igen, för ofta blir jag annars väldigt sugen på att ta upp det igen.Krya på dig!
Räddande änglar är toppen :). Krya på dig!!
Hvil deg..bli frisk snart!
Miss Agda: Jag kan förstå varför du slutade med att instruera eftersom det är riktigt svårt att hitta ersättare ibland. Men för min del händer det så sällan att jag behöver en ersättare så jag tycker det är värt det alla gånger när det väl händer.Soffan: Ja visst e de!Tack alla för ers krya på mig hälsningar!!!