 |
| Bild från igår när jag promenerade (och inte sprang) med lite mindre packning |
Det är så typiskt mig att det alltid blir bråttom när vi ska iväg på morgonen. När det är bara jag själv som ska iväg brukar det fungera bättre, men när jag är den som ska lämna Wilmer på morgonen blir det alltid mer eller mindre stressigt. Och jag kan verkligen inte skylla på honom då han är lydig och duktig så gott som alltid. Av någon anledning verkar jag ha svårt för att estimera tiden just dessa morgnar.
 |
| Idag med mer packning |
Som imorse; jag tyckte att jag väckte honom i god tid och att jag hade god marginal att hinna med alla göromål på morgonen. Men det slutade med att vi gick hemifrån ungefär tio minuter för sent för att vi skulle kunna promenera till förskolan. Så det blev en springtur istället. Och idag var packningen till på köpet tyngre än den brukar då jag åker till Finland med jobbet nu på eftermiddagen.
Så med resväska, axelväska och barnvagn tog vi oss till förskolan på rekordtid och jag kunde sedan springa vidare till tåget och hinna med det i tid. Tur att jag hade mina löparskor på. Annars hade det aldrig gått! Men det skulle nog vara på sin plats med en sådan här vagn för att kunna springa ännu snabbare och enklare.
Nu är vi på flygplatsen på väg att snart lyfta från Sverige. Sent ikväll är vi framme på hotellet och det känns bra att jag nu får vila springbenen. På fredag väntar nämligen det årliga Coopertestet, som vi har med jobbet. Då gäller det att vara pigg i benen!