Loppsugen

Så här dagen efter Stockholm Marathon har jag läst en del racerapporter från gårdagen. Det var en del som sprang och berättelserna från bland annat Andréa, Lovisa, Helena och Jessica vittnar om helt olika upplevelser. Oavsett vad jag läser så blir jag själv grymt sugen på att springa löparlopp. Än är det ett tag kvar tills jag kan göra det, men den dagen jag står beredd för att springa en löpartävling igen ska bli en härlig dag.

Det är svårt att i nuläget veta när jag kommer kunna börja med löpträning igen och därmed vill jag inte lägga upp några exakta löparloppsplaner ännu. Men jag har kollat lite vilka lopp det finns framöver, som jag möjligtvis kommer kunna springa. Det vore ju kul att springa ett längre lopp i ett annat land nästa gång så att man får kombinera tävlingen med andra upplevelser.

Att jag kommer kunna springa ett marathon redan detta år tror jag är att för att hoppas på för mycket, men nästa år ska jag nog kunna satsa på så långa lopp. Ett New York Marathon 2015 vore inte helt fel, eller ett i Berlin. I Sverige springer jag gärna lopp som Women’s Health Halvmarathon, Midnattsloppet och Stockholm Halvmarathon nästa år.

Det är inte bara själv loppet som är tjusningen utan många gånger är det träningen inför loppet som är minnesvärd och rolig. Självklart inte lika roligt varje gång. Men långpasset med Anna förra våren var ett typiskt sådant träningspass som var roligt (och jobbigt). Viktigt det där att man även njuter av ”resan” till ett marathon eller annat långlopp. Annars skulle jag nog aldrig vilja göra om det.

Bra jobbat alla som sprang Stockholm Marathon igår! Ni gjorde alla en grym insats!