Jag har precis kommit hem från ett löppass denna morgon. Som vanligt var det ganska ansträngande att springa samtidigt som det bubblade av lycka inom mig under hela löppasset. När jag sedan var klar med löpningen var lyckan total och såhär någon timme senare känner jag fortfarande lyckokänslor. I detta inlägg vill jag bena ut varför jag känner en sådan enorm löparlycka. För det finns belägg för varför vi kan känna lycka vid löpning.
Löparlycka – Därför gör löpningen mig lycklig
All typ av träning gör mig lycklig, men löpningen ger mig lycka på ett väldigt specifikt och konkret sätt. Gissar att flera av er känner igen er i det? I min serie av inlägg om ”Lycka för mig” vill jag dela med mig av varför just löpning gör mig så lycklig.
Endorfinerna ger oss lyckokänslor
När vi springer, och även när vi utför annan högintensiv träning, produceras och frigörs mängder av endorfiner. Dessa endorfiner är utvecklade för att dämpa eventuella smärtsignaler och för länge sedan var de viktiga för vår överlevnad. Idag behöver vi inte endorfiner för att överleva under och efter löprundan. Istället får de oss att känna glädje, tillfredställelse och lycka i en av dess renaste former. Löpning ökar även mängden dopamin i kroppen, ett ämne som ger en känsla av välmående och förhöjer humöret.
När man förstår detta är det inte så konstigt att löpningen ger de lyckokänslor som den faktiskt ger.
Andra orsaker också
För egen del är jag övertygad om att det finns fler orsaker än hormoner som skapar lyckokänslor av löpning. Som jag tidigare har skrivit i mitt inlägg om åtta fördelar med löpning är det ett optimalt tillfälle för egentid och reflektion. Det samt att få vara utomhus i naturen är sådant sm boostar vårt system och får oss att må bra. Och mår vi bättre känner vi ofta lycka.
Att jag fick till en löptur imorse gör mig lycklig ända in i själen och jag bär med mig den känslan resten av dagen.
Det här gör mig också lycklig:
- Plocka blåbär är lycka för mig
- Vad är lycka? Tex att plocka blommor och sätta i en vas.