Om att springa med sällskap

Jag har alltid sett mig som en ensamlöpare, en sådan som helst springer ensam. Men ibland är det faktiskt mycket roligare att springa med sällskap. Om jag inte tyckte det så vore det ju konstigt att jag är löpcoach. Torsdagar lunchtid är från nu tiden för min löpklass, med utgång från World Class Slussen.

Igår fick jag med mig en kollega på löppasset och vi sprang gemensamt från kontoret på Humlegårdsgatan bort till Slussen. Eftersom vi pratade hela vägen hann vi inte reflektera över om det var jobbigt, tiden gick snabbt och plötsligt var vi framme vid gymmet.

Vi blev bara tre som sprang i gårdagens löpklass. Eftersom alla var på ungefär samma nivå bestämde vi oss för att springa distans och tog vägen längs med Söder Mälarstrand bort till Västerbron, över till Kungsholmen, längs med Norr Mälarstrand och tillbaka över bron till Slussen.

Vi mötte en massa löpare på vägen och kunde konstatera att löparsäsongen i Stockholm verkligen är igång. Så härligt! Vi pratade om allt från löparlopp till triathlon och lite annat och tiden gick därmed snabbt. Plötsligt hade vi sprungit i fyrtio minuter och tagit oss runt tillbaka till Slussen.

Vi spurtade upp de sista branta trapporna och sedan var vi rejält trötta. Därefter skulle jag och kollegan bara ta oss tillbaka till kontoret och det fick bli i form av lite lugnare löpning.

Löpning med sällskap är roligt, socialt och motiverande. Nu var vi tre ganska samspelta när vi sprang idag, men man måste inte vara på samma nivå för att kunna springa tillsammans. Jag tror starkt på de löparklasser som vi har börjat med på World Class. Dit är alla välkomna, oavsett löparbakgrund och löparform. Vi joggar, springer och anpassar fart och distans efter vilka som kommer på klassen. För alla kan springa och alla kan upptäcka att de gillar det!

Om du bor i Stockholm; kom gärna och spring med mig på en torsdag vid lunchtid. Det är bara att du säger till mig innan!