I morse när jag gick min morgonpromenad på en timme njöt jag som vanligt, samtidigt som jag tänkte på hur skönt det skulle vara om jag kunde springa istället.
Tänk att få knyta på sig löparskorna och ge sig ut i den tysta morgon som det första man gör efter att man har gått upp! Tänk att få springa i lagom snabbt tempo på gatorna och hålla på så i nästan en timme! Tänk att få flåsa i uppförsbackarna och bli riktigt svettig och trött efter avklarad löpartur! Sådant längtade jag efter i morse när jag var ute och gick.
Det var visserligen skönt att gå, men just i morse hade det faktiskt känts ännu skönare om jag hade fått springa. Bara det att just nu har jag en alldeles för stor mage för att det ska kännas skönt att springa. Jag får het enkelt hålla ut tills efter bebisen är född och jag kan börja träna normalt igen.
Samtidigt som jag längtar efter svettig, ansträngande, jobbig träning så njuter jag av denna period i mitt liv när jag kan fokusera på lugnare träning och anpassa mig efter hur min gravida kropp mår. Anledningen till att jag inte kan träna så hårt som jag normalt sett kan är världens bästa anledning!